Forum

Det beror på hur man definierar svårt; i många länder är det svårt eftersom studiebördan är mer omfattande än i Sverige. Flera länder verkar fortfarande leva i villfarelsen att detaljkunskap om prekliniska ämnen är den viktigaste egenskapen hos en bra läkare (lustigt att det inte fungerar så i praktiken...). Sveriges utbildning är å andra sidan svår i den bemärkelsen att kliniska och beslutsmässiga moment (det som faktiskt är svårt i den kliniska vardagen) prioriteras under utbildningen, tillsammans med diagnostiskt tänkande och kritisk granskning -- detta ger måhända en mindre studiebörda, men ger i slutändan bättre läkare. Har du någon gång jobbat på akuten och konfronterats med en svensk som läst i Polen inser du ganska snabbt det knappa värdet av att kunna rabbla neuroanatomi när vederbörande inte behärskar SBAR (överrapporteringssystem), morfindoseringar eller handläggning av vardagliga medicinska diagnoser. Kukmätartävlingar internationella studenter sinsemellan brukar upphöra när de får pröva ta en patient på riktigt.

På många sätt är det nog svårare utomlands.

Mest beror det nog på att de gör det svårare genom att vara oförlåtande, opedagogiska och hårda. I Sverige har man sållat mer åt studenterna. På gott och ont. Jag upplever att det ofta förenklas alldeles för mycket i Sverige, vilket gör att grundkunskapen är klen hos många.

Konstigt som det kan låta, är det nog betydligt högre ansvarsbörda på studenten i Sverige att bli duktig än utomlands eftersom ribban sätts så lågt. Att bara hänga med i utbildningen i Sverige är inte nog för att bli duktig längre, enligt mig. Utomlands drivs man åtminstonde hela tiden på av piskan (betygen, högre krav).

Svenska läkarutbildningen är lätt. Mycket lättare än tex Polen.
Har egen erfarenhet då jag pluggat programmet i båda länderna.

Mycket man lär sig via praktisk väg i Sverige måste man istället nöta in via teori utomlands.
Samtidigt lägger man mycket fokus på detaljkunskap och eftersom läkarutbildningen håller en sådan hög status så anses det självklart att man skall veta exakt allt om allt, även de minsta detaljerna.
Lärare över lag är också mycket hårdare, har mycket högre status och delar ingen sympati med elever som inte hänger med i tempot.

Så upplevde jag skillnaden. Tentorna jag haft i Sverige går aldrig in på detaljnivå på samma sätt som jag hade utomlands utan man rör bara saker som är kliniskt relevanta.

Vad som i slutändan gör dig till den bästa läkaren vet jag inte. Vet bara att jag kunde fråga mina lärare utomlands om precis ALLT. Även om dem var specialiserade inom ett visst ämne så kunde dem ofattbart mycket inom annat också. Förväntar mig inte samma sak av mina lärare här hemma direkt.

KI's status och att skolan är välkänd handlar nog mest om att bedrivs mycket forskning där som publiceras.
Att utbildningen skulle vara svårare/lättare kan väl vara subjektivt men jag har inte sett någon direkt imponerande samling data som visar varken det ena eller det andra. Amerikansk utbildning är ju annorlunda då det som du säger är 4 år premed ch sen 4 år medschool. All som går medschool har inte läst 4 år medicin eller ens relaterade ämnen.

Och mm det är USA du tänker på verkar det inte göra någon skillnad i praktiken :
"The study found little difference between doctors who were both born and trained abroad and those who trained in U.S. medical schools."

http://www.slate.com/articles/health_an ... riety.html

Om någon frågar om utbildningen är svårare i andra länder så får man ett starkt ja. När jag läser trådar här om hur mycket man pluggar så brukar det sägas att 2-3 timmar utöver schemalagd tid räcker gott och väl. Vår utbildning är 5,5 år. Sen läser jag trådar på amerikanska forum (deras utb är 4+4 år) och alla skriver att de pluggar alla dygnets vakna timmar och ändå knappt klarar sig. De pluggar 10-12 timmar om dagen i månader.

Varför kan en svensk läkare börja jobba i USA efter endast ett års praktik?