Forum

Kira skrev:Intressant och givande läsning Holm!

Ålderspyramiden och förändringen av strukturen på den är något som diskuteras mycket just nu, även i Finland. Att ta bort vissa kvoter och "belöna" de som söker sig vidare direkt efter gymnasiet är en lösning på problemet, men huruvida det är en bra lösning alla gånger går som sagt att diskutera då det är få som redan på gymnasiestadiet vet vad de vill bli.

[... ]

Jag håller givetvis med dig om att det är intressant att det görs en särskillnad på finska respektive åländska betyg. Och jag håller med dig om att det blir problematiskt när ert betygssystem är uppbyggt med fler betygssteg. Svårighetsgraden ökar ju något. Samtidigt är den svenska högskolan och de svenska universiteten avsedda för svenskar i första hand och inte utländska studenter. Något som gjordes än mer klar när individer utanför EES/Schengen nu får betala för sin utbildning även i Sverige. Men...

Jag förstår också att det ytterligare är en prekär situation då Finland formellt sett är tvåspråkigt med i praktiken utgör finlandssvenska en minoritet där brukarna ofta får kämpa för rättigheterna till sitt språk (nåväl, kanske inte i de sydvästligare delarna). Insändare i framför allt HBL tyder på detta. Att Åland dessutom är en autonom stat med egenstyre och därigenom har en ytterligare särställning med "fötterna i två länder" rent språkligt och kulturellt (men främst är Ålänningar Ålänningar såklart!) gör det hela än mer bekymmersamt.

I och med den nordiska språkkonventionen och de i övrigt snarlika förhållandena i våra nordiska länder borde det skapas ett likriktat betygssystem som kunde underlätta dessa processer med studier åtminstone inom norden.

Jag vill även vidmakthålla att jag personligen anser betyg vara ett synnerligen dåligt sållningsinstrument. Dock är det väldigt tidseffektivt och kostnadseffektivt - därigenom attraktivt. Vi får vara tacksamma för de få urvalsprocesser som finns på olika program runt omkring. Dessa borgar kanske för en något mer omfattande helhetssyn av individens lämplighet. Mer än att de verkar vara dugliga på att läsa in sig på rätt saker.

Kör hårt & Lycka till - finns det vilja, finns det väg!

Intressant och givande läsning Holm!

Ålderspyramiden och förändringen av strukturen på den är något som diskuteras mycket just nu, även i Finland. Att ta bort vissa kvoter och "belöna" de som söker sig vidare direkt efter gymnasiet är en lösning på problemet, men huruvida det är en bra lösning alla gånger går som sagt att diskutera då det är få som redan på gymnasiestadiet vet vad de vill bli.

Det som gjorde mig besviken då jag bekantade mig med ansökningsprocessen var dock att vi som har ett annat betygssystem (4-10) och därför svårare att nå ett högt medeltal antas på samma vilkor som de som har en betygsskala på IG-MVG. Jag blev också förvånad då jag såg att antagningen i Sverige gör skillnad på finländska studentbetyg och åländska studentbetyg trots att vi hör till samma land och är finska medborgare!

I grund och botten handlar det väl om att kämpa på. Läkarutbildningen är som känt svår att komma in på, men finner man motivation skall det också finnas vägar.

Holm skrev:Hej!

[...]

[GY-Snitt+Meritpoäng+HP]/10

Gjorde givetvis en tankemiss här, i och med att jag multiplicerar HP med 10 och sedan i huvudet flyttar decimaltecknet. Tycker det går snabbare

Korrekt uträkning skall givetvis vara:
[GYSnitt+Meritpoäng]/10 + [HP]

Hej!

Ja visst är det tråkigt att utlandskvoten har försvunnit. Samtidigt har HA-kvoten tagits bort och till detta har möjligheten att läsa upp ett betyg på Komvux försvunnit. Vid komplettering separeras du numer i två olika kvoter där du har det synnerligen svårare i BII-kvoten. Sammantaget har det slagit hårt mot samtliga medborgare i landet - oavsett ursprung.

Jag gick ut 2007, då fanns varken meritpoäng eller en uppdelning utav icke-kompletterade/kompletterade betyg.

Systemet är i konstant förändring, vilket inte minst märks nu genom införandet av det nya betygssystemet och den period av "dubbelspår" som kommer användas framöver vid antagning.

Kort sammanfattat kan sägas att samhället verkar göra det svårare att bli antagen till högskola såtillvida du inte söker direkt efter gymnasiet och det med relativt goda betyg och/eller HP-resultat.

Etableringsåldern i Sverige ligger på 29 år vilket är högt, samtidigt som pensionsåldern varit densamme under lång tid. Till detta hör att demografin utvecklas på ett sådant sätt att en allt klenare bas av yrkesverksamma (och således finansiärer i skattesystemet) skall försörja en allt större kohort av pensionärer och övriga icke-yrkesverksamma.

Med andra ord finns det ett samhällsekonomiskt intresse av att få individer in i högre utbildning eller in i arbetslivet fortare. Huruvida detta är en bra eller god metod ligger i var och ens egna uppfattning.

BI-kvoten kan ses som ett sådant instrument, där du premieras att flitigt arbeta mot ett mål i gymnasiet och sedan utbilda dig snarast.

Borttagandet av HA-kvoten kan ses som ett instrument att låsa individer som kanske gick från gymnasiet (om ens det) ut i arbete och sedan insåg att de kunde mer och ville mer.

Med detta med i analysen kan jag inte se hur utlandsstudenter skulle missgynnas. Det har helt klart blivit svårare för alla att komma in på utbildningar. Som i år då det fanns fler sökande och färre platser än tidigare år.

Om du bidar din tid och krigar på duktigt kommer du nå dina mål. Att komplettera lite betyg och/eller skriva ett bättre HP så kan du med stor sannolikhet komma in på PIL eller AU.

En decimals höjning på HP gör dessutom mer än att höja betyget i några hundra gymnasiepoäng i det system AU använder.

[GY-Snitt+Meritpoäng+HP]/10

Hej,

Tusen tack för svaret! Jag har skrivit högskoleprovet med ett resultat på 1,6 men satsar nu på att skriva det igen. 1,8 är målet!

Jag tycker dock det är trist att vi med utländskt betyg missgynnas av att utlandskvoten försvann. Och att vi ålänningar (som är finska medborgare!) inte får söka med våra studentbetyg. Kanske det dyker upp någon ny kvot inom en snar framtid.

Tack!

Kira

Hej Kira!

Utöver BI-kvoten (som visserligen kan fortsätta sjunka till lägre gränser för antagning) skulle du även kunna överväga att komplettera upp ditt betyg till 22,50 i BII-kvoten (vilket inte påverkar din poäng i BI-kvoten) eller att gå en period i folkhögskola för att få 4 i studieintyg (kräver dock specifika kurser och tar en del tid i anspråk).

Det snabbaste spåret vore att skriva högskoleprovet; får du ett tillräckligt bra resultat där så kan du bli antagen oberoende av ditt betyg, förutsatt att du uppfyller behörighetskraven. Utifrån din beskrivning av dina studieprestationer skulle jag gissa att provet inte bör ge dig några större svårigheter (och som ålänning bör du rentav ha en relativ fördel i de delar som behandlar det svenska språket).

1,9-2,0 bör räcka för Karolinska Institutet,
1,8 bör räcka om du söker överallt i Sverige och
1,7 kan möjligen räcka (liten chans) om du söker överallt i Sverige.

Lägre poäng räcker inte för antagning via högskoleprovskvoten men kan underlätta antagning via någon av betygskvoterna (BI, BII, BF) och gör det även möjligt för dig att ansöka via någon av de lokala urvalskvoterna (främst PIL vid Karolinska Institutet och AU vid Umeå Universitet).

Resultat från en termins högskoleprov är giltigt i 5 år (det är även alltid det bästa ännu giltiga resultatet som räknas) och används redan i ansökningen inför den kommande antagningen, med undantag för PIL och AU som bara använder resultat som är minst en termin gamla.

Hoppas detta svar hjälpte!

Mvh Nils


P.S.
Du måste anmäla dig genast om du ska hinna skriva höstens högskoleprov!

Hej,

Jag har studerat och tagit studentexamen på Åland, tillhörande Finland. Jag tog examen 2010 och har även läst ett kompletterande basår vid Uppsala Universitet, har dock sökt in via bägge kvoter (med och utan komplettering) då jag läste in högre matte.

Tidigare fanns det en s.k. utlandskvot som underlättade det för oss utlänningar att söka in till Sverige då vi har ett annat betygssystem. Denna kvot finns dock inte längre vilket gör att vi nu har det betydligt svårare att komma in, trots att vi har bra betyg. Nu undrar jag om det finns någon annan väg för mig att ta? Jag har 9.22 i betyg (enligt finskt system) vilket ger mig ca 21.16 meritpoäng. Jag har också skrivit studentexamen med väldigt bra resultat, något som dock inte verkar ligga till min fördel någonstans i Sverige? Känns lite trist när jag verkligen vill läsa i Sverige men mina tidigare framgångar inte riktigt räknas eftersom de presterats i Finland.

Tacksam för svar!

Kira